När jag var på väg till bussen för någon dag sen så ser jag en man som tittat på mig, jag tänkte inte så mycket på detta och ställde mig och vänta på min buss. Helt plötsligt hör jag hur han brister ut i sång. En sång som är av djupaste basröst som nästan går i bluesens tecken. Passionerat och inlevelsefull trallar han på, och kärleks orden flödar. Till slut blir han lite jobbig och jag vänder mig om för att kolla vad han håller på med. Det jag då ser är ett par dimmiga ögon som stirrar på mig, och dom lyser upp en aning då han ser att jag lagt märke till hans fina bit. Jag tittar på han med ögonbrynen kryllade åt vars ett håll, vänder mig om igen och låtsas som jag inte ser eller hör han. Han gör ett par sång byten i hopp om uppmärksamhet men ger till slut upp.

Att bli tillägnad ett alldeles eget kärleks solo är egentligen väldigt romantisk, med tanke på att man oftast bara ser sånt i halv kassa musikaler.

Och visst hade ni kanske vänt lite på huvudet med ett "naw" leende på läpparna om jag sluta skriva här.

Men det som gör att denna historian inte är ett dugg unik är för att mannen i fråga som för det första var någonstans mellan 50-60 år också var kalas full på ett par flak öl. Han inte bara stank öl, utan han andades öl, var öl, pratade öl dansade öl... Han var liksom ett med ölen.

Efter ett tag så kom en av dom där "kända" narkisarna som man brukar se hängandes utan för systemet eller diverse parker. Hon som kanske var i 30-40 års åldern och förskräckligt risig, sätter sig bredvid honom och börjar prata med en röst som inte är så lätt att uppfatta i nyktert tillstånd. Jag hör att hon tjatar om att dom ska åka hem till honom....??

Men han tycks inte förstå vilket läge han hamnat i så de slutar med att hon tröttnar och pyser iväg.

Jag hoppas bara att det var den där ölen hon var ute!!!!